Nu är den stora "sitta hemma och kura med inlämningar för 15 hp tills nästa vecka veckan snart här. Jag tjuvstartade lite redan i morse genom att fylla på med  burken för tentaångestmedecin med kaffe. Det känns mysigt ganska mysigt ändå att sitta hemma en vecka och slita och arbeta nu när jag vet att dagen börjas med kaffe och rostat bröd och sedan fortsätter i samma stil. Skönt att bara skriva och inte behöva springa på en massa lektioner och annat på samma gång. Jag hoppas bara att det inte blir allt för störande med hantverkarna som ska ordna inne på toaletten. Det ser ändå rätt ljust ut. Det här kan jag väl klara? Efter vecka 45 får jag till och med gå ned från 150% till bara 100% studier.

Lyssnade nyss på ett reportage på radion om en tjej på gymnasiet som gått in i väggen och drabbats av panikångest på grund av allt stress och alla krav som hon hade på sigsjälv. Då känner man sig ganska lyckligt lottad ändå. Stressad? Jag? Inte i jämförelse med allt hon tyckte att hon skulle klara av att uppnå i sitt liv. Hon var livrädd för att framstå som en tråkig människa, där ligger man ju före. Jag menar det har jag accepterat för länge sedan varför skulle plugghäststämpeln vara något att skämmas över. Släpp plugghästarna fria. :P

Men men, för att leva upp till mitt krav på att vara vara i form så ska jag iväg på ett träningspass. Det är danspass idag så jag kanske får ha lite roligt medan jag ändå håller på. Sitter och laddar upp danssuget med bästa låtarna i skivsamlingen. Varför dansar vi så lite här i sverige? I andra länder dansar man så fort man är glad i sverige dansar man bara när man är glatt berusad. Varför? Jag blir GLAD av att dansa.

Men i alla fall kommande vecka får bli pluggmys, lite biblanmys, dansglädje och kaffe i massor.

Hej. 

  

Du steg in i min lägenhet en kväll och frågade om jag lekt med vatten. Jag svarade "inte vad jag vet" och sen försvann du. Du kom tillbaka nästa dag och hittade en läcka i duschen tätade den och försvann. Nästföljande onsdag var du här igen alldeles för tidigt för morrgontrötta mig och väckte mig abrupt ur min normala mogrontrans. Med dig hade du några skumma typer som stod och (för att ta seden dit man kommer) tjôtade i min hall. Jag och mina allierade (Anton och katterna) flydde hals över huvud.

När jag kom tillbaka möttes jag av...

       

DETTA! AAAAH!

Och detta:

  

Syns inte så bra men väggen var verkligen tätad av vasstrån och murbruk.

 

Varken du eller dina skumma snubbar lämnade någon typ av meddelande efter er och du valde att vara oanträffbar på telefonen resten av dagen. Fick tag på en växeltelefonist som inte var insatt i läget och där för kopplade mig vidare till ytterligare en telefonsvarare. "Tala in ditt namn och nummer så ringer jag upp dig." Jo fast jag hade ju gärna sett att det var idag. Ovissheten är stor. Kan jag sova imorgon eller kommer ni igen vid sju? Behöver vi utrymma våra katter så att ni inte släpper ut dem på gatan och hur är det tänkt att vi ska leva här. Hur lång tid kommer det att ta? Varför just nu? Det är så typiskt att ni passar på precis i tentaperioden när jag hade tänkt fly med föräldrarna till ullared. Jag kan ju inte hjälpa att jag råkade duscha lite ner i advokatbyrån under oss. Jag menar det är sådant som händer.

Det är allt bäst att det blir snyggt där inne sen.

Jämer och elände då!

Har tröttnat på att altid gå runt med sönderrivna finnar och se rödblemmig ut. Nu ska jag ängna min fåfänga lite uppmärksamhet, för vem vill inte se bra ut? Ansiktstvätt på tio minuter är väl ungefär det fritidsintresse jag hinner unna mig nu fran tills vecka 45 när alla skolarbeten ska in. Ska bli skönt sen att bara läsa två stycken kurser därefter. Den ena handlar om barn- och ungdomslitteratur och då är det ju nästan så att man längtar lite. Men det var en avstickare. Har inte riktigt trott på att alla dessa cremer och tvättgeler gör någon skillnad. Men det skadar ju inte att prova. Vi får väl se vad som händer. Om jag känner mig riktigt snygg någon dag kanske jag får uppdatera med en ny bild på mig. :) Så önska mig lycka till! Dumma finnar bort med er!  

Jag har ganska svårt att hantera motgångar ibland. För tillfället gäller det skolan. Jag känner att jag inte riktigt klarar av att ge allt just nu.Jag blir liksom aldrig hundra procent nöjd med det jag gör. Jag vill så mycket men det blir ingenting av det. Var på en förskola i fredags och skulle hålla en samling, det gick inget vidare bra tycker jag. Och nu i efterhand ser jag 20 saker jag hade kunnat göra annorlunda. Denna deppighet låter sedan sprida sig vidare till allt här i livet och plötsligt förvandlar jag nig själv till världens fulaste, tråkigaste, mest oallmänbildade och ointressantaste människa. Tycker synd om migsjälv och konstaterar att jag inte alls är den person jag vill vara att jag inte hinner med att göra det jag vill göra. Eller att jag inte kan göra det därför att just nu inte är något lämpligt tillfälle. Avundas Anton som har hur mycket fritid som hellst, samtidigt som jag försöker plugga 150% jobba extra träna och klara av VFUn i ettaklassen, samt att vara en glad och rolig fickvänn. Det går inte riktigt ihop för mig. Känner mig hemskt inrutad och fången på alla sätt och vis här och det enda jag han göra är att önska att nu vore sen istället. Jag längtar så hemskt mycket efter att julen ska komma och att skoltiden skall vara över. Jag vill ha mer frihet! Men just nu kan jag bara bita ihop och sluta tycka synd om mig själv för det kommer ändå inte att hjälpa.

Kan bara inte låta bli att nynna på galenskaparnas refräng: "Alla ska bli lyckliga sen. Men inte nu och inte än! Alla ska bli lyckliga sen" 

Vill att sennet ska komma nu men det kommer det väl aldrig att göra eller?

Detta blev flummigt värre. Förlåt för att du blev tvungen att läsa denna dyngan nu. :P