Helgen som var var jag och Anton hemma och hälsade på i Dalarna. Fullspäckat schema. :) På lördagen var vi och firade Algot som fyllde ett år. Många paket och till och med blåsa ljuset på tårtan fick han. Många var vi som var där och grattade lillkillen.

På kvällen var det bara att åka hem och ladda inför morgonen. Klockan nio blev det uppstigning och kontroll av temperaturen för att konstatera att skridskoloppet skulle bli av. Syrran kom sen åkte vi alla ned till Driftvärnet för att invänta starten ihop. Var galet nervös trots att jag skulle åka den kortaste distansen tur att Rebecka och Anton var med och höll koll på mig. Rebceka startade först och jag passade på att tjuvträna lite innan start.

När väl starten gick gick det fint hela vägen tills vi skulle vända för jäklar vad det blåste på åt andra hållet. Tungt var ordet, särskilt när alla andra kom susandes förbi i mycket bättre fart än mig. Tänkte precis att nej nu ger jag upp och svimmar i en driva när en sjukvårdare kom promenerandes på isen brevid. Då känndes det lite tryggare så då vågade jag ta i lite till. Rebecka kom tillbaka och åkte förbi och hejjade på (efter att åkt dubbelt så långt som jag) och då var jag ju tvungen att rycka upp mig ännu lite till. Väl påväg in i målomådet blåste det så mycket så att det kändes som om halva ansiktet frusit fast och ögonen var igenmurade av tårar från vinden. Det har nog aldrig varit så skönt att komma fram som då. Ramlade in i  mål och blev avplockad tidtagningstagen och fick medalj och en varmkorv som jag satt och surade med en stund innan jag kunde känna mig normal igen. Sjukt jobbigt. Men jag gjorde det och nästa år ska det gå ännu bättre! :)