Idag införskaffade jag klippkort på gruppträning så att det kan bli lite body combat framöver och sen tänkte jag vara duktig och följa med Anton och simma en gång i veckan också. Nu får det verkligen vara slut på slöandet för i februari ska jag åka Ornäsrännet på långfärdsskridskor tänkte jag. :) Vem hänger med? 

Har haft en väldigt trevlig helg med finbesök från Halmstad och Eskilstuna. Jag och tjejerna var och såg på nya twillight filmen och det var med äckelblandad förtjusning. Så puttenuttigt men ändå...jag gillar den skarpt. På lördagen blev det shopping, lunch och fika på stan och på kvällen glöggprovning och pyssel med hela Boråsgänget hemma i lägenheten. Kul att alla kunde komma! Lite pub och klubb hanns också med innan det var dags att stupa i säng och sedan dagen där på ta farväl igen. Men visst kändes det lite att vara tillbaka till studentlivet i Borås igen. :) 

Det är så fruktansvärt skönt att jag har klarat av operationen av halsen och att jag är hemma nu!

I torsdags fick jag gå upp tidigt och utan frukost hoppa in i bilen för att få skjuts till Borås sjukhus. Nervös och orolig som en tok promenerade jag upp till avdelningen där jag fick anmäla mig, byta kläder och käka lugnande innan sängen kom som jag skulle bli skjutsad i ner till operationssalen. Att jag fått lugnande var inte något jag märkte särskilt mycket av. Blev så nervös när de kom och hängde på droppåsen på sängen att jag hellst hade rest mig och sprungit därifrån. Jag hade inte riktigt fattat att jag skulle bli fastspänd och få en massa slangar i mig. Av någon anledning tycker jag nästan att det var det värsta med sjukhusvistelsen, att sitta fast i slangar.

När jag väl var nere i operationssalen gick det fort att somna in. Tydligen så hade operationen tagot två och en halv timme. Hur kan det ta så lång tid att skära upp och plocka ut en liten knöl? När jag sedan vaknade så somnade jag inte igen som de flesta tydligen brukar utan jag låg vaken hela tiden på uppvaket och undrade när jag skulle få komma där ifrån. Var en som knackade på ett fönster eller något där så att jag blev rädd och hoppade till. Fick en glass att äta efter som hon hade skrämt mig skojjade hon. Sen fick jag åka upp på avdelningen där jag fick ett eget rum. Blev inskjutsad där och de som körde tyckte att jag hade tur eftersom jag fått egen tv. Sekunderna efter konstaterade de att "nej" den är trasig. Det var hemskt att ligga där ensam och inte ha varken tv eller radio att lyssna på och ingen att prata med. Jag låg bara och funderade hela tiden över hur jag mådde. Fick äta lite mer glass och en yoghurt och jag var riktigt hungrig eftersom jag fastat innan operationen. Men sen började jag må illa under kvällen och natten efter narkosen och kunde inte äta något mer. Natten var hemsk och sköterskan fick komma in två gånger för att ge mig spruta mot illamående och koppla på dropp igen. Det var vid tre när jag äntligen slutat må illa och fick ta bort droppslangen som jag kunde somna ordentligt ett tag. Men det var en riktigt lång natt!

På morgonen var det riktigt gott med fukost och sen kom en snäll sköterska in och lyckades få igång min tv och då gick tiden i alla fall lite fortare. Kom in en kille och undrade vad jag ville beställa för mat tills nästa dag. Då blev jag sur och sa att jag minnsan inte tänkte stanna kvar tills imorgon. Som tur var behövde jag inte det heller, några från öron kom för att titta till mig och sa att jag fick åka hem. Jag blev så glad att jag nästan flög ur sängen med en gång för att byta kläder och ge mig av. Sen kom jag ju på att jag fortfarande hade en spruta kvar på handen så jag fick lungt sätta mig ned och vänta ytterligare en halvtimme innan den togs bort och sen tyckte de att jag skulle äta innan jag åkte så det gjorde jag, innan jag rusade iväg ut från rummet och ner till entren för att åka taxi hem. Väl hemma somnade jag i lugn och ro (efter att ha ringt mamma) i min egen säng med en varm katt på var sida om mig. Det var lycka det!