Har man ingen trädgård har får man använda balkongen till snölyktor och   enarmade snöänglar. 

Lussekatter har jag också hinnit baka. Tur att mamma har bakakutsrådgivningsjour 24h/dygn via telefon. :) Trode först inte att de skulle jäsa alls men sen blev de riktiga sumo-bullar. 

Blev några utan russin till Anton också. Katterna ville ha tonfisk i men någon gräns måste det ju finnas i hur flexibel man kan vara i julstöks-traditionerna.  

Så sitter jag här hemma i min lägenhet med katterna däckade på varsin soffrygg brevid och tvn på i bakgrunden och funderar över livet som vanligt. Tänker att det har blivit sån stor skillnad mot hur det var förr och hur jag är nu. Jag har nog inte riktigt accepterat min livssituation nu som det normala ännu men jag börjar ju inse att det nog är såhär det kommer att se ut de närmsta åren. Jag kommer nog aldrig att komma tillbaka till Dalarna och fortsätta mitt liv där så som jag planerade när jag en gång drog iväg därifrån med tanken att det bara var tillfälligt. Just nu vet jag inte alls vart jag kommer att hamna och vem jag kommer att bli. Mycket kommer såklart att bero på vart jag får jobb en och vilka människor jag kommer att möta precis som det har varit i det förföflutna.

Men vad har det egentligen blivit av min person? Jag har släppt på så mycket och så många idéal jag hade som liten. Minns att jag tyckte att datorer var jätte fånigt och att man borde vara ute i naturen istället. Jag skulle aldrig börja dricka varken alkohol eller kaffe och jag skulle aldrig vara stressad över om det inte såg perfekt ut hemma. Som liten minns jag mig själv som påhittig och som den som planerade och genomförde aktiviteter med kompisarna, jag gjorde saker och var mer spontan. Nu är känner jag mig mest gammal tråkig och alldes för ambitiös och inrutad för att våga göra det jag drömmt om. Jag vill resa, upptäcka nya saker och ha mer tid med mina vänner och bekanta. Under hösten har jag inte ens varit hem för att hälsa på och jag minns inte när jag träffade Therese sist. Vad har jag blivit för en hemsk människa? Vart tog den glada spralliga lilla Ninan, som klättrade i träd varje år för att inte bli för stor, vägen? Jag tror hon blev uppslukad av högskolemonstret. Den andra zombie-Ninan rycker bara på axlarna och konstaterar att det är dags att gå och sova för att vara i form inför morgondagens vedermödor. Attans!