Så var det första advent och jag har börjat vänta på att julstämningen ska infinna sig. Igår var jag på liseberg och tittade på all julbelysning och gick runt bland bodarna och letade efter julklappar. Det var mysigt men regnigt och kallt tyvärr. Efter ett varv i parken och efter ett antal lönlösa snurranden på chokladhjul begav vi oss in i värmen för att dricka varm choklad och äta lussekatt. Det var lika underbart som när man var liten och kom in stelfrusen efter en förmiddag och pulkabacken. Nu när man är vuxen är det inte ofta man blir sådär blöt-kall som då, så det var kanske tur att det regnade? Tack för det Göteborg. Idag har jag köpt en fin dörrkrans och ljus till min adventsljusstake. Nu lyder frågan: När ska jag hinna baka lussekatter och kommer årets julkalender att vara en bra kalender. Det får morgondagen utvisa för nu är det dags för ännu mer pluggande, men åh jag gillar julen. :D 

Jag har aldrig riktigt förstått grejen med halloween. Varför behöver man en högtid som går ut på att kläut sig i diverser ruskiga kläder och springa runt och tigga godis hos grannarna när det är exakt samma sak som händer på påsken. Varför behöver vi ännu en högtid som till största del går ut på tonnårsfylla och skräckfilmer på tv? Det är klart att affärerna tjänar pengar på att sälja alla pumpor och häxutstyrslar men ska vi verkligen "gå på" deras idéer? Jag må vara tråkig och av den traditionella skolan när jag framför min åsikt. Den här tiden på hösten betyder alla helgons afton för mig. Jag vill inte se det som någon läskig dag för fördömdasjälars återuppväckelse. För mig är det en dag för att tända ljus vid gravarna och minnas dem som stod en nära och som inte finns mer. Att få gå runt på kyrkogården se på ljusen som sprider ut sig som stjärnor på en himmel och ägna dessa människor en tanke det är vad det handlar om för mig. Det är precis vad jag tänker göra. Det finns inget vi kan göra för att få dessa människor tillbaka eller tala om för dem att vi saknar dem, men ibland behöver man stanna upp för sin egen skull och minnas de fina stunder man haft tillsammans.