Efter en viss tids letande efter lägenheter har jag kommit fram till att det inte är värt besväret. Varför inte bara låna en av mor och fars gamla garnkartonger som står på vinden och skräpar. Det enda man behöver göra är att tömma ur de eventuella garnkoner som fortfarande finns kvar i den och sedan ta sin lilla låda och ge sig ut i världen. Lådor är mycket lättare att flytta på än vad lägnheter är. Man kan bo lite än här än där, som det passar sig. Vissa av mammas garnkartonger är också väldigt rymliga för att vara just kartonger. Med lite tur och några skarvar kanske man till och med skulle kunna ligga raklång. Sen är det det här med fönster man kan ju liksom klippa ut dem lite efter behov som man vill ha det. Jag har alltid frågat mig varför man har satt ett panoramafönster i badrummet på min (snart X) lägenhet, när jag alltid har velat ha ett fönster i taket för att kunna se på stjärnorna om natten. En annan fördel är att man kan föra så mycket oväsen man vill, ha 29 skadade svanar i lådan eller röka som en borstbindare där om man skulle känna för det. Jag äger min låda och jag gör vad jag vill i den utan att någon hyresvärd lägger sig i. Det bästa med att bo i en kartong är att ingen blir hysterisk och trycker upp ett sudd i ansiktet på en, när man lugnt försöker förklara att det faktiskt var tuschpennor som man ritade den fina igelkotten på väggen med. Jag borde få något pris för min underbara idé varför bor inte alla i kartonger ? efter allt tjat om att man vill ha nära till naturen borde ju detta vara det ultimata.

Fast det är klart att kartonger inte riktigt stoppar för vårt svenska klimat. Är det kallt är det väldigt kallt i kartongen. Är det regn är det väldigt blött. Om det åskar... ja ni förstår nog principen. Elektricitet och kartonger går inte heller särskilt bra ihop vilket betyder att jag skulle missa alla avsnitt av lost så vida jag inte campar framför någon annans tv varje onsdag. En annan nackdel är att det kan vara svårt att gömma sig för styckmördare i en låda, de verkar liksom inte acceptera att man faktiskt har gått in till sig låst dörren och rent tekniskt sett borde vara ti-fri. Nej nej de bara kapar lådan i två delar som en trollkar på cirkus och skrattar lite rått åt en, innan man sakta förblöder. Käre värld jag vill inte vara bostadslös ge mig någon stans att bo nu!

Så har man spenderat en underbar dag i borås djurpark. Jag och Pearl fick nog av att plugga och gav oss ut på upptåg. Först var det flamingos, sen kameler, grisar, getter, apungar, ormar för att inte tala om björnar (hallå vi såg er allt!), lodjur, giraffer och järvar. Vi pratade glatt om att vi hade haft tur och verkligen sett alla djur. Alla utom tvättbjörnarna som tydligen gillade att gömma sig. För att prova lyckan ännu en gång återvände vi till tvättbjörnsinhängnaden och kikar med förväntan på de två små husen som står längst bak i hagen. Men det är ju klart, de är väl nattdjur? Vi konstaterar detta faktum genom att läsa på skylten. Vad dumt och meningslöst att ha nattdjur som ligger och sover på dagen i en djurpark tycker vi. Vi står ändå kvar ett tag av ren envishet och småpratar ganska länga om annat tills vi båda plötsligt rycker till... Uppe i ett träd mitt famför oss byter en tvättbjörn trevsamt sov ställning för att sedan titta ner lite lojt på oss. Hur länge hade vi inte stått där då och väntat? Men vi fick se den i alla fall. Denna dag visade sig utvecklas till en ovanligt trevlig dag. Att jag fick munhuggas lite med Anton och se på lost på kvällen var ju inte heller helt fel. Tre saker som gör mig glad: Djurpark, Anton och Lost. :)  

Det finns få saker som gör mig så arg och upprörd som mobbing. Under min tid i skolan var det många "mobboffer" som avverkades, det var som att vissa personer i klassen behövde någon att trycka ned för att kunna bevisa sin egen styrka och så klart vågade ingen annan i klassen säga ifrån på skarpen. Jag minns hur jag mådde dåligt av detta men såklart vågade inte heller jag göra något för att stoppa detta. Jag gick igenom tiden i den klassen genom att förminska mig själv till en nästan osynlig storlek. Att ta plats var lika med att stå i riskzonen för att bli mobbad. Turligt nog rörde sig detta om mellan- och högstadiet, men när jag nu får höra att det finns vuxna människor som beter sig likadant blir jag rent ut sagt förbannad. Att frysa ut personer och prata skit om dem bakom deras ryggar trode jag hade stannat kvar på mellanstadiet men när det tydligen sker även bland vuxen personal på arbetsplatser kan man ju fråga sig vad som är fel med dessa människor. Hur ska dessa personer kunna föregå med gott exempel inför dem som är yngre? Och varför kan man inte visa varandra hänsyn och respekt även om man kanske inte kommer särskillt bra överrens? Sånna här saker gör mig fruktansvärt ledsen. Vad är det för fel på människor!?!