Såg en tjej på tv-nyheterna som var arbetslös. De intervjuade henne och hon berättade att hon sökt ca 200 jobb och att hon hade börjat krypa på väggarna där hemma. Hon hade, hör och häpna till och med börjat tvätta gardinerna i vardagsrummet.

Kände igen mig lite i det. Jag har sökt kanske 20 jobb och har redan funderat på att börja tvätta gardiner, mattorna fick dock prio ett. När jag kom hem i fredags och var klar så satte jag mig i soffan och stirrade ett tag innan en febril aktivitet startade. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Före:

Efter:

Notera även pärmarna i soffan där jag påbörjat min aldeles egna arkivering av skolpapper sorterat efter termin och kurs i fallande datum.

Måste ta mitt förnuft till fånga, dricka en kopp kaffe och börja med det jag borde göra nämligen söka jobb.  

Vaknade imorse av att Antons alarm på telefonen gick av. Visade sig att han hade lektion och skulle sätta sig framför datorn med sitt konferensprogram och diskutera olyckor med stora fordon. Jag blev ganska sur eftersom jag inte viste om att han skulle upp tidigt, klockan var 7:30, och jag tror att jag kan ha sagt något väldigt argt i stil med "fattar inte din skola att det här räknas som mitt i natten för mig?" och sedan somnat om.

Till saken var att jag faktiskt, optimistisk som jag är, tänkt gå upp bara efter att han lämnat toaletten ledig, men icke. Istället började jag drömma vanvettiga haranger om att jag var med och hälsade på på hans skola där de övade på att kapa just stora fordon för att plocka ut markörer. Sen började övningarna spåra ut något när alla blev väldigt engagerade i att, av bildelar bygga, en hinderbana liknande en skateboard-park. Jasså är det sånt här oseriöst de håller på med här nere basunerade jag snorkigt ut och bestämde mig i ilska att ta bussen hem. Som alla nog vet så går tyvärr aldrig bussar hela vägen hem för min del och jag landade i lilla Ornäs för att konstatera att det var i mitten av natten och att det härjade miljontals mini-tornados i trakterna mellan busskuren och hemmets trygga vrå.

Det var ungefär här som jag vaknade kallsvettig och med ångest och insåg att jag sovit en timme extra. Var också tvungen att fråga Anton om jag hade varit elak i sömnen, men tack ock lov var ingen större skada skedd. 

Dagens(eller snarare morgonen/nattens) vishet: Min skönhetssömn är inte att leka med och jag borde inte sitta uppe halva natten för att se på Playa del sol...

Så var man tillbaka i Skövde igen. Efter en fyratimmarsfärd i gott sälskap av Anton, en jamande Nillan och årets pandurohobbykatalog gick resan ganska fort och utan uttråkningsfaktorn som man ibland möts av vid samma resa ensam och med tåg. Tänkte att nu när jag kommit hem igen var det dags att ta i tu med träningngen igen. Det kändes riktigt skönt att se fram emot en timmes Body Combat. viste ju att jag brukar få huvudverk när jag inte tränat på ett tag så det var jag beredd på. När jag sedan skulle gå och lägga mig på kvällen bultade hela huvudet av värk och dessutom började jag må illa. Det hela slutade med tillbedjande av porslinsguden. Nu undrar jag så smått vad det är för fel på mig?  Om jag sedan av någon anledning skulle hålla uppe igen kanske det är lika bra att låta bli att börja igen? Lärdomen av detta är att det helt enkelt inte är hälsosamt för mig att hålla uppe med träningen. Mår bättre när jag tränar ju.