Så var jag hemma igen hos Anton och Hansi i Skövde och visst har jag längtat efter grabbarna. Är skönt att vara hemma igen och jag har mer vett att uppskatta det nu när jag har varit borta ett tag, glömmer bort hur bra det är här hemma med jämna mellanrum, tyvärr.

Mina föräldrar skjutsade ner mig i torsdags och stannade kvar över natten. Igår var vi på bröllop Anton och jag, det var Antons kompis från gymnasiet som skulle gifta sig. Så äntligen fick jag träffa några av de kompisar som han pratar om jämt. Verkade ju vara ett roligt gäng i alla fall och det var bara kul mest hela tiden. Själva ceremonin var kortare än jag förväntat men fint var det. Så fint att brudgummen tillfälligt tappade rösten och var oförmögen att uttala sitt vigsellöfte (rörd till tårar). Det är banne mig stort. Men lite nervös blev man ju, att han skulle backa ur när det blev tyst och prästen fick upprepa sig en extra gång.

Som bröllopspresent gav vi och Antons kompis en tandemcykel som verkade bli uppskattad i alla fall. Vet inte riktigt hur det var men Anton och Hans kompis brukade tydligen sykla tandem hem till brudgummen och supa när de gick i skolan tillsammans. Så jag antar att valet av present inehöll en viss symbolik. Efter ännu en husvisning bar det av hemmåt.

Var fruktansvärt pigg när vi kom hem (kaffeöverdos igen) så vi gick och hyrde film. The wrestler. Gud vad bra den var. Inte speciellt märkvärdig och sådär men sen bara slutade den och jag blev stumm och sen började jag storböla. Den borde ni se om ni har en stund över.

Såg på YES man efter det vilket var lite synd eftersom den inte stod sig så bra i konkurensen. Brukar gilla Jim Carry-filmer och denhär hade ett härligt "live your life" budskap, men som sagt det var ingen lyckad kombination. DEn fick mig dock att sluta böla och det är ju i alla fall ett plus. Vet inte om Anton pallar att se mig så förtvivlad som jag var. Han skrattade ganska så gott åt mig där jag satt i bröllopsklänningen och automat tvättade ur all mascara från ögonfransarna, men det bjuder jag på.

Ikväll träffade jag gänget från förr. Det var kul att vi kunde träffas alla fyra igen både Jenny, Hanna, Linda och jag. Vi träffades hemma i Jennys nya hus i Säter. Så äntligen fick jag min efterlängtade husesyn. Det var stort huset, fast det såg litet ut utifrån. Massa rum och både markplan, källarvåning och två garage. Det var jätte häftigt att se det men det ska bli ännu mer spännande att se hur det kommer att bli när de är färdiga med all tapetsering, doning och möblering. Jag är så fruktansvärt avundsjuk att jag nästan blir grön. Gud vad kul för Jenny. :)

Sen blev det rabarberpaj med vaniljvisp (hur ska den se ut egentligen den där vispen, gud vad vi vispade), kakor och kaffe. Skvaller och uppdateringar stod på schemat. Lilla Linda ska tydligen flytta till Väddö och utbilda sig till hälsopedagog. Jag hoppas att hon kommer trivas. Undrar om det inte var samma som Emelie gick för ett tag sen? Kan det vara så? Tja i alla fall blev det mer prat om hus och hela det köret. Ush, vad vi har blivit vuxna det är konstigt när alla jämnåriga helt plötsligt börjar gifta sig och skaffa hus och barn, men visst är det lite spännande också. Är väl bara att glida med och se vad som händer. Förr eller senare står man väl där själv, men det känns ändå som det var igår man satt i sandlådan själv. Ja ja...

Syster ringde på eftermiddagen och undrade om jag ville med på bio så jag tackade ja och slängde mig i bilen in till falun. Lillasyster behöver vara med för att legitimera storasysters tecknadfilm-fascination och inte mig emot. Det var jag, Rebecka hennes "lärling" Malin och någon kompis till henne. Det låter så ansvarsfullt och vuxet att ha en "lärling" lite avundsjuk är man ju. Är det någon som behöver en mentor? :P Filmen var ok, men långt ifrån Harry Potter-bra, synd att den var dubbad. Gillar dock inslagen med the scrat starkt de var som vanligt de roligaste i filmen. Eländes-humor och skadeglädje går alltid hem hos mig. :)

Idag var jag och hälsade på hemma hos Hanna och Kerstin. Jag och Hannan satt på hennes rum och målade klart tavlorna samtidigt som vi såg på Saltkråkan på tv. Det var så länge sedan man såg på det men det verkar så mysigt. Livet skulle vara lite mer som saltkråkan eller barna i Bullerbyn tycker jag. Lägger in en bild så ni får se våra snygga konstverk. Vem vet om några år kanske de är riktiga rariteter? :)

Idag har jag varit i Säter och ängnat mig åt något så bondigt som traktor-crusing. Det har liksom blivit tradition att åka men traktor och vagn från Simon och Helenas gård och in till crusingen i Säter varje sommar. Det här var tredje gången som vi gjorde det. Vädret var perfekt, förra året kom det världens störtskur och vi var alla genomblöta och gnälliga när vi väl kom hem. De som stod trygga under sina paraplyer längs gatorna i Säter fick ju i alla fall viss underhållning av att se hur blöta vi blev (som dränkta katter). Men det bjuder jag på.

I år var det tack och lov soligt och vinden fläktade i håret så det var bara trevligt. Mysigt att sitta där på flaket, prata och titta på alla gårdar som virvlar förbi och alla bilar som köar bakom. Vi lyckades till och med få några av omkörarna att tuta åt oss. Ett mycket uppskattat fenomen som givetvis resulterade i vågen. När vi kom till samlingsplatsen var vi ganska tidiga så jag sprang för att snoka lite på Jenny och hennes Hans nya hus som hon ska flytta in i. Jag är grymmt avundsjuk. Tyvärr var de inte hemma så jag fick nöja mig med att tjuvkika i fönstret och springa tillbaka. Jag får se det ordentligt på onsdag istället, när vi är officiellt inbjudna på husesyn.

Väl tillbaka vid traktorn stod det en journalist och pratade med pappa så om jag har tur så kanske jag hamnar i tidningen Dalabygden med foto och allt. Att bejaka sin bondighet är nog nyttigt ibland. Efter mycket mer väntande och rundvandring bland traktorer och mopeder fick vi äntligen åka. För övrigt vore det häftigt att ha en veteran-moppe att susa runt på. Det pratadesen del om att vi skulle starta upp en tjej-moppeklubb. så vi får väl se hur det går med planerna. En mycket trevlig dag har det varit i alla fall.

Ikväll var jag på bio och såg Harry Potter och Halvblodsprinsen. Hanna lyckades få tag på de två sista biljetterna till premiärdagen, helt otroligt. Filmen var faktiskt bra, jag gillade den förra bättre men denhär var ändå inte dålig. Ryckte allt till ett par gånger trots att jag läst boken och viste vad som skulle hända. Det är så mysigt att gå på bio tycket jag för det blir en helt annan stämning när man hör alla ljud och skratt från publiken (även om vissa skrattade väldigt mycket, väldigt ensamt och på konstiga ställen). Efter bion pratade jag och hanna om att skådespelaren som spelar Draco förändrats väldigt mycket. "Jag tycker att han har blivit snyggare jag" säger hanna ganska högt och då vänder sig en kille framför och sneglar på oss, han trodde tydligen att det var till honom, ha ha ha det var kvällens roligaste.

Sedan åkte Hanna och jag hem till mig och målade tavlor ute på balkongen med min nyinköpta akrylfärg. Mysigt var det att sitta där och måla, kanske inte blev så mycket prata för koncentrationen var djup men det är ändå avkoplande flummigt att få kladda lite.

Var och grillade hemma hos Lina och Robert med tjejerna från gymnasiet idag. Det blir inte att vi ses så ofta längre men det blir ju å andra sidan desto roligare när vi ses. Vi skulle handla mat på maxi, men det blev en gräsklippare till lilla Tanja och en födelsedags-ljus-kupp till Lina som (ska respektive har fyllt år) också. Mycket trevligt många livsöden att följa upp och god mat på det. Kan det bli bättre? Vågade till och med mig på att hålla Lilla tanja lite. Oftast brukar alla barn gråta så fort jag försöker busa med dem men Tanja tog det tydligen med ro tuff brud som hon är. Efter många intressanta diskussioner och framför allt mycket ätbart sade vi hejdå för denna gången. Vi får försöka träffas vid jul igen. Har verkligen saknat att umgås med alla kompisar hemma. Det råder tyvärr en viss brist på den varan i Skövde eftersom jag kanske inte hade jätte mycket gemensamt med (inte illa ment) "datornördarna" i klassen. Tog ju ett tag innan jag upptäckte att det fanns en viss charm med datornördar ändå med och då var det liksom försent.

Efter grillat skjutsade jag hem Moa som inte hade en aning om att sista bussen till Falun gick vid tio (och att min mamma har barn(lång historia...)). :P Så då fick jag komma in och se hennes lilla charmiga lägenhet. Spröjsade fönster och massa förvaring. ;) Förlåt Moa att jag är så snokig av mig men jag älskar verkligen att se hur folk bor, mast för att jag själv bor i andrahand och inte får göra som jag vill i min lägenhet. Fy vilken inrednings nörd jag är egentligen. Men i alla fall, mer prat sen hem och stirra ut över sjön i mörkret. Något som jag har för ovana att göra när jag är hos föräldrarna i dalarna. Tycker om att filosofera medan båtarna far förbi med lanternorna på och fladdermössen dyker kring öronen på mig. Dessutom hade jag fått så mycket kaffe att jag omöjligt klarat av att sova ändå. 

Jag har ännu inte bestämt mig om jag gillar min nya tekanna.

Vi hittade den på Pärlans seconhand i Gustafs och jag var tvungen att ta med den hem. Jag borde inte få gå på loppis. Blir så nervös att jag köper nästan allt bara för att jag vet att någon annan kan ta det när som helst och att det bara finns en av allt. Men men nu har jag köpt den så då får den väl följa med till Skövde när det bärav hemmåt om någon vecka. Dessutom vill jag efterlysa passionerade te drickare att avnjuta teet från min kanna med! Vad sägs om en te-provning? Det är roligare att dricka te om man är flera! Så hör av er om ni gillar te!