Så har jag lyckats med det omöjliga igen, ett öde värre än utbrytarkungens. Tre rotorblad och ca 500 hårfina trådar. Varför jag? Varför lär jag mig aldrig att det är problematiskt att blåsa håret upp och ner? Nu blir det smygsnaggning igen. 

Ännu en dag fylld av äventyr till ända!

Äntligen en dag som inte är så allvarlig att man inte kan gå hem och inte komma jätte sent (18:00 är ändå rätt hyggligt) och inte ha dåligt samvtete över något man borde göra. Ok borde plugga men jag har i alla fall en orsak att låta bli. (kommer till det)

Jag och BAUK diskuterade vad som skulle hända med oss om vi t.ex. ramlade ned för en trapp och bröt alla ben i kroppen. Vem skulle kunna skjutsa oss till sjukhuset och vaka där med oss dag och natt? Vi känner ingen som har bil och föräldrarna finns knappast inom räckhåll.

Så går tiden, ännu ett möte om pubarna förflyter och det är dags att trava hemåt. Glad i hågen ger jag mig av till Willys för att köpa frukost. Tänkte att Nutella och rostbröd kanske skulle pigga upp tillvaron lite. Jag går in och är förvånad över att jag lyckas undvika alla jobbiga tulpanförsäljande kvinnor. Det förvånar mig även att det är så varmt på Willys, tar av halsduken och handlar vidare. Sen står jag i kön till kassan och väntar. Kunderna framför har vagnarna fulla av varor, frukt och av någon outgrundlig anledning 3 paket ruccola sallad, glass osv...ja ni förstår fullt. Så jag väntar och läser löpsedlarna i kassan. Bonde Karl-petter tycker att hans let's dancetjej är snygg, Fredrik poserar med sina två tjejer och Britney vill ta livet av sig...det gamla vanliga helt enkelt. Sen tycker jag att det börjar bli outhärdligt varmt så jag tar av jackan och ryggsäcken som plötsligt blivit tung. Plötsligt känner hela jag mig tung, så att jag måste sätta mig på huk fast att alla stirrar. Jag börjar ana vart det hela är på väg. Lyckas ändå få upp mina varor på bandet och betala med kortet, hängandes över disken som värsta påtända knarkaren. Ljuden blir otydliga och det flimmrar för ögonen. Är så nöjd att jag lyckats betala och att jag äntligen får komma där ifrån. Staplar iväg genom affären mot utgången. Men får vända hejvildt för att jag kommer på att normala kunder brukar packa ned sina varor och ta dem med sig efter att de betalat också. Så jag slänger mig över kassan ännu en gång och får syn på den förskräckta kassörskan, som måste tro att jag tagit något starkt, och kläcker ur mig "Förlåt! jag mår så dåligt". Villket kanske inte gjorde ett så mycket bättre intryck.

Då vänder kvinnan som packar brevid om (denna ljuva ängel) och frågar om jag behöver hjälp. Jag sätter mig tacksamt på golvet och får mina varor packade. Hon ger mig en banan att äta och säger att hon förstår precis hur det känns och frågar om jag behöver skjuts någon stans. Ljuvare banan har jag nog aldrig smakat och nu ångrade jag att jag inte bad om skjuts med, för då hade jag kanske kunnat ta bilnummret och skicka blommor till banankvinnan. Det finns hopp om mänskligheten i alla fall!

Kvinnan med bananen är helt klart månadens hjälte!

Skrivet av nyligen hemkommen och något darrig Nina

Ps. Se till att äta ordentligt annars händer det så lätt tråkiga saker.

Nej nu är jag riktigt matt på allt!

Vill bara ge upp allting och bli totalt apatisk. Har väntat hela veckan på att han ska höra av sig om helgen och sen visar det sig att han/jag missförstått hela grejen så nu blir det inget med det. För övrigt känner jag att det bara är för mycket av allt igen. Nytt examensarbete att skriva och planera, extrakursen i marknadsföring, beräkning jag gjort av alkohol till vår pub som inte behövs längre villket är snopet men iofs skönt, pubgruppsmötena där jag bara sitter med utan att fatta ett dyft och utan att vara det minsta nyttig. Sen kommer det en flexväst med posten från syrran visserligen väl menat men ändå en påminnelse om min krock och en trasig cykel som aldrig mer kommer att bli lagad. Allt detta hade väl tett sig som en bagatell bara jag hade haft ett liv i övrigt, men nu är det ju så att jag inte har tid med det. På fredag blir det väl dock till att sitta på kårpuben och vara sorglig i ett hörn medan de andra partar loss. Ska ringa honom snart, så kanske det känns bättre.

/skrivet av en snorig blöt Nina på ett blött bord

Vad ska man skriva om en dag som denna? Vaknade sent och satte mig för att äta frukost vid elvatiden. Så hör man ett tåg åka förbi vilket i kombination med sorgilg musik på cd leder till att man gåter en skvätt och slänger sig över telefonen för att skicka ett desperat "har du åkt än? jag saknar dig sms". Har tydligen släppt alla bölspärrar som jag trode att jag återvunnit sedan frankrike, två gånger på en vecka är lite över det normala för min del. Det visar sig dock att han inte har åkt än, så jag förbannar min egen fånighet och ger mig ut på knalleland för att investera i en fjortiswebbkamera till min kommande distans superhi-tech kurs som tydligen kommer att hållas genom digitala seminarier och föreläsningar. Jag kan inte för allt i världen förstå vad det skulle vara för mening att visa upp sig när man sitter framför datorn och försöker att koncentrera sig på det man håller på med för övrigt. Hinner hem precis lagom för att kunna se tåget avgå från perongen och försvinna igen ur synhåll och tankar som patetisk och ynklig far runt i skallen på mig ett bra tag. Men som han sa: Du kommer nog att få annat att tänka på bara du börjar med uppsatsen. Visst det stämmer bra, men idag har jag bara suttit i lägenheten tänkt och haft alldeles för lite att göra. Har kollat tåg tider och priser, högskolekurser i skövde och gått igenom alla gammla foton på oss i datorn. Denna dag har helt enkelt varit en depp dag och jag kan inte annat än längta tills kursstarterna imorgon.

Trodde alldrig någonsin att jag skulle säga något sådant men nu gör jag det. Ge mig mer jobb!

Idag bestämde jag mig för att jag inter har nog med dumma tidsfördriv, så varför inte skaffa en ny hobby. En blogg vore väl trevligt? För det räcker inte med lunar, facebook, msn, och för att inte tala om den gröna hästen på neopets.com som jag redan ägnat 372 dagar på att mata och leka med. Det finns en såndär räknare som talar om hur många dagar djuret har levt, man kan även se denna mätare som en ständigt ökande frekvens av min egen dummhet. Men vad gör man inte när ett sött litet (förvisso elektroniskt och inte speciellt socialt) djur ber om att bli omändertagen? Inte säger man då "nej du får allt klara dig själv". Vi pratade igår om ledsna nallebjörnar som man tog sig an som liten endast av dåligt samvete, så är det med min häst, och antagligen snart även med denna blogg.

Men men, än är man glad och i gasen och en summering av livet kanske vore på sin plats. Är ledig denna helgen mellan två kurser och det känns otroligt konstigt att inte ha någonting att göra. Eller ok där ljuger jag för jag har massor med saker att göra. Disken växer på hög i diskhon. Jag borde instalera ett program på datorn och ordna med en webbkamera till min nya kurs, jag borde spela gitarr, pussla klart mitt 1500bitars pussel så att jag kan damsuga golvet. Jag borde också ta tag i projektet att laga min cykel.

Men det är skönare att slappa.

Så på tal om cyckeln. Jag har alltid skämtat om att jag kommer att dö ung i en trafikolycka. Jag är väl inte känd för att vara jätte uppmärksam när jag förflyttar mig och visst har det varit nära ett par gånger. I Falun där jag tillbringat en del tid stannar alla bilar bara man står 10m från ett övergångsställe och ser ut att kanske vilja gå över vägen och då är det liksom bara att lunka på. Men nu glömde jag ju att jag var i Borås så jag cyklar glatt över vägen och där är det en bil.....

Och jag tänker: Borde inte han stanna? han stannar inte! borde jag stanna? borde jag svänga? Vi kommer att krocka! Vi krockar! Jag flyger! Borde jag försöka att inte ramla? Nej jag lägger mig nog här i den mysiga vattenpölen istället! 

Så nu när jag redan blivit påkörd så blir jag nog riktigt gammal istället och det är ju bra! Mat pengar fick jag också av chauffören, mycket possitivt ur en enda liten krock. Det tråkiga är att min cykel är obrukbar för tredje gången på ett år. Så om någon har ett cykelframhjul till övers?