Hade en fin dag i Göteborg i lördags. Åkte skridskor på heden, skvallrade, firade och åt paj med Sofia och Maria. Mycket trevligt var det. Måste göras fler gånger! :)

Jag och Anton har börjat simma nu och det var riktigt skönt. Ännu har jag inte fått någon dunderhuvudvärk eller ens träningsvärk som jag annars brukar så snart jag börjar träna. Kanske vågar ta i ännu lite mer nästa gång och sen ska det väl inte dröja innan jag kan gå på Body Combat med. Det är tur att jag har någon som drar mig med annars skulle det aldrig bli av. Nu längtar jag nästan lite till nästa gång. I onsdags fick jag nya friskvårdskuponger från jobbet så nu får jag ju lite extra hjälp på traven. Inte dumt. Nytt år och ny toppform är målet.   

Här kommer ett gäng blider från min nya kamera. Är så glad att jag har en kamera igen och nu när jag äntligen fått lite ledigt så har jag hunnit med att pröva lite extra och ladda upp bilderna med.   Rebecka och Algot på julafton.

Min Nillan.

      Antons Hansi.

  Livia fyller 3 år.

Ibland,kommer jag på mig själv med att beklaga mig över att ingenting särskillt händer i mitt liv, men när jag nu tänker tillbaka på 2011 så har jag ju faktiskt gjort massor ändå!

Jag provade att åka på mina längdskridskor för första gången, jag fick en brorson, jag tuffade till mig och började styra och ställa mer på jobbet och pratade till och med inför hela Heby kommuns lärarkår (något som varit min stora skräck sedan jag först tog jobbet), jag och Anton bestämde oss i sista minuten för att hoppa på tåget till stockholm för att se Dylan Moran på Cirkus, Anton flyttade till vår nuvarande lägenhet i Borås och jag och Nillan blev själva kvar i Sala. Jenny och jag spenderade en helg med shoppa ihop till ett mer eller mindre gigantiskt kundvagnsberg på Ullared. 

Jag bondade med mina medarbetare i Heby, prövade mina skådespelartalanger och var grymt ledsen när jag skulle sluta där. Jag flyttade efter Anton till Borås och både syrran och föräldrarna fick hjälpa till med lasset denna gång. Lyckades tillslut smocka in bådas saker på 20 kvadrat mindre än vad jag haft själv i Sala. Hade en veckas semester innan jag började jobba igen på Gislaveds bibliotek. Där han jag både med att dansa, berätta spökhistorier och göra decoupage med alla sommarlovsfirande barn. Sen trodde jag att jag nog skulle bli arbetslös länge men efter en och en halv vecka blev jag erbjuden nytt jobb i Lerum.

Jag var hemma i Borlänge och träffade kompisarna från gymnasiet på Malins bröllop, fick en svullnad på halsen i februari och fick den bortopererad i november. Hälsade på Petronella i Augusti, tog årets sista utedopp och tappade min digitalkamera. Började hålla i sagostunderna på Gråbo bibliotek och blir nu mera kallad sagotanten av en del. 2011 var definitivt året då jag blev besatt av hemnet och tanken på ett hus. Bakade pepparkakor och lussebullar med Antons familj, åkte hem för att fira julen och se Algots första möte med tomten. Fick en ny digitalkamera i julklapp, läste många bra böcker och blev till och med tvungen att gråta hejdlöst över upplösningen i den senaste av Dessen så sent som i morse.

Och nu sitter jag här och tänker att året inte varit så pjåkigt ändå, men undra vad som kommer att hända 2012?

Det får tiden ta att utvisa och så länge kan jag bara passa på att önska er...

ett Gott Nytt År!

Nu kan jag lägga till Göteborgs kostmuseum på listan över platser där jag tuppat av/tagit oplanerad powernap.

Jag var med jobbet på museet för att se på utställningen av Frida Kahlo och Diego Rivera när det blev lite för jobbigt att stå och lyssna och vips så ligger man på golvet med alla ropandes och undrandes omkring. Men om man ska se det positivt så är jag nog en av de få som fått fika i självaste utställningshallen i alla fall. Med lite fika innan för västen repade jag mig tack och lov snabbt och kunde fortsätta den helmysiga julavslutningen hemma hos chefen och med trerätters på sjöbaren. Tur i oturen att jag inte var ensam eller i någon trappa någon stans när det hände!

Idag införskaffade jag klippkort på gruppträning så att det kan bli lite body combat framöver och sen tänkte jag vara duktig och följa med Anton och simma en gång i veckan också. Nu får det verkligen vara slut på slöandet för i februari ska jag åka Ornäsrännet på långfärdsskridskor tänkte jag. :) Vem hänger med? 

Har haft en väldigt trevlig helg med finbesök från Halmstad och Eskilstuna. Jag och tjejerna var och såg på nya twillight filmen och det var med äckelblandad förtjusning. Så puttenuttigt men ändå...jag gillar den skarpt. På lördagen blev det shopping, lunch och fika på stan och på kvällen glöggprovning och pyssel med hela Boråsgänget hemma i lägenheten. Kul att alla kunde komma! Lite pub och klubb hanns också med innan det var dags att stupa i säng och sedan dagen där på ta farväl igen. Men visst kändes det lite att vara tillbaka till studentlivet i Borås igen. :) 

Det är så fruktansvärt skönt att jag har klarat av operationen av halsen och att jag är hemma nu!

I torsdags fick jag gå upp tidigt och utan frukost hoppa in i bilen för att få skjuts till Borås sjukhus. Nervös och orolig som en tok promenerade jag upp till avdelningen där jag fick anmäla mig, byta kläder och käka lugnande innan sängen kom som jag skulle bli skjutsad i ner till operationssalen. Att jag fått lugnande var inte något jag märkte särskilt mycket av. Blev så nervös när de kom och hängde på droppåsen på sängen att jag hellst hade rest mig och sprungit därifrån. Jag hade inte riktigt fattat att jag skulle bli fastspänd och få en massa slangar i mig. Av någon anledning tycker jag nästan att det var det värsta med sjukhusvistelsen, att sitta fast i slangar.

När jag väl var nere i operationssalen gick det fort att somna in. Tydligen så hade operationen tagot två och en halv timme. Hur kan det ta så lång tid att skära upp och plocka ut en liten knöl? När jag sedan vaknade så somnade jag inte igen som de flesta tydligen brukar utan jag låg vaken hela tiden på uppvaket och undrade när jag skulle få komma där ifrån. Var en som knackade på ett fönster eller något där så att jag blev rädd och hoppade till. Fick en glass att äta efter som hon hade skrämt mig skojjade hon. Sen fick jag åka upp på avdelningen där jag fick ett eget rum. Blev inskjutsad där och de som körde tyckte att jag hade tur eftersom jag fått egen tv. Sekunderna efter konstaterade de att "nej" den är trasig. Det var hemskt att ligga där ensam och inte ha varken tv eller radio att lyssna på och ingen att prata med. Jag låg bara och funderade hela tiden över hur jag mådde. Fick äta lite mer glass och en yoghurt och jag var riktigt hungrig eftersom jag fastat innan operationen. Men sen började jag må illa under kvällen och natten efter narkosen och kunde inte äta något mer. Natten var hemsk och sköterskan fick komma in två gånger för att ge mig spruta mot illamående och koppla på dropp igen. Det var vid tre när jag äntligen slutat må illa och fick ta bort droppslangen som jag kunde somna ordentligt ett tag. Men det var en riktigt lång natt!

På morgonen var det riktigt gott med fukost och sen kom en snäll sköterska in och lyckades få igång min tv och då gick tiden i alla fall lite fortare. Kom in en kille och undrade vad jag ville beställa för mat tills nästa dag. Då blev jag sur och sa att jag minnsan inte tänkte stanna kvar tills imorgon. Som tur var behövde jag inte det heller, några från öron kom för att titta till mig och sa att jag fick åka hem. Jag blev så glad att jag nästan flög ur sängen med en gång för att byta kläder och ge mig av. Sen kom jag ju på att jag fortfarande hade en spruta kvar på handen så jag fick lungt sätta mig ned och vänta ytterligare en halvtimme innan den togs bort och sen tyckte de att jag skulle äta innan jag åkte så det gjorde jag, innan jag rusade iväg ut från rummet och ner till entren för att åka taxi hem. Väl hemma somnade jag i lugn och ro (efter att ha ringt mamma) i min egen säng med en varm katt på var sida om mig. Det var lycka det!