Direktlänk till inlägg 2 december 2010
Elände började redan igår kväll med att bilen inte startade när jag skulle åka hem från jobbet. Bara klickanden och inte alls något vanligt wrooom. Var bara att slänga sig efter närmsta buss så snart jag konsulterat pappa och kommit fram till att ett nytt batteri skulle göra susen. Bussen hem.
Därför vaknade jag tidigar i morse och var ganska gnällig när jag skulle gå (20 mins promenad) till stationen för att bussa till Heby. Hadde varma kläder på mig i alla fall och behövde inte frysa allt för mycket. Hoppar på bussen och pustar ut. stoppar händerna i fickorna och inser att alla mina nycklar inklusive bilnycklarna ligger i den jackan som jag ratade för att bespara den från motorfläckar. Bara att hoppa av bussen alltså och bita i det sura äpplet och gå hem igen.
Som tur var var ju Anton hemma så jag ringde och bad honom möta mig med nycklarna jag hade i fickan. Nästan hemma upptäcker jag att vi gått om varandra och jag får vända och jaga ikapp honom i kylan. En efterlängtad härva av nycklar överräcks och jag hastar iväg tillbaka till tågstationen för att hinna på nästa buss.
Blir några minuters väntetid till och med och jag känner mig ganska nöjd att ha hunnit ändå. Men när jag gräver på nytt i fickorna efter pengar till en ytterligare bussbiljett så slår det mig. Här finns inte en enda lite bilnyckel bara hus och jobbnycklar. Ringer Anton "Mina bilnycklar ligger händelsevis inte i den andra jackfickan?". Jo så är det förstås. Bara att glömma denna bussen med och vända tillbaka en hemmåt en andra gång.
Jag förstår inte hur jag lyckas och vart min hjärna runnit ut!
Efter en och en halv timmas rusande mellan hemma och stationen sitter man på bussen påväg tilljobbarkompisen som väntar för att hjälpa mig köpa nytt batteri på macken och att byta ut det. När batteriet väl är på plats konstaterar vi bara att det inte verkar lösa problemet. Startkablar kopplas på och nu ryker det ut motorn. Spännande! Tog bilen till verkstaden och sen var det bara att boka av ett viktigt möte som jag kämpat i en vecka för att få till.
Men sen vänder det. Min chef dyker upp och säger att han tänkt åka på mötet, jag får lift med honom upp till en annan del av kommunen och kan hålla mötet ändå trotts allt. Sen får jag lift med en av lärarna som var med tillbaka. först till henne där jag hittade tre ursöta kattunger att gulla med (vilken effektiv terapi) medan hon fixade lite och sedan fick jag skjuts hela vägen hem till dörren i Sala. :)
Nu har jag tittat på Robinson och tröst ätit också så nu är jag på topp igen. Är bara bilen jag är lite orolig för, men det löser sig väl det med på ett eller annat sätt. Don't worry be happy. No panic on titanic.
Var ett tag sen jag skrev här igen. Jobbar ju en massa så jag har inte så mycket kul att skriva om mitt privat liv. Förra helgen hade jag ju tack och lov finbesök av mina gamla kompisar från Högskolan så det var väldigt trevligt! Och helgen dessförin...
Igår var jag med i lokalradion och gav boktips. :) Det var första gången men fler kommer det bli eftersom vi fuskat lite och spelat in i förskott. Varje tisdag framöver kan man lyssna på mina och mina jobbarkompisars boktips på radio floda vid 9.30 e...
Idag är semestern slut och jag börjar jobba igen. Lyckades ju sysselsätta mig hela semestern, men nu ska det bli trevligt med lite rutiner igen. Kul att få öppna upp efter sommaren och se om våra besökare saknat oss i år med. Första dagen brukar det ...
Idag är semestern slut och jag börjar jobba igen. Lyckades ju sysselsätta mig hela semestern, men nu ska det bli trevligt med lite rutiner igen. Kul att få öppna upp efter sommaren och se om våra besökare saknat oss i år med. Första dagen brukar det ...